Tänkvärda ord
If you wouldn't tell a stranger that they are
ugly, stupid, worthless, dumb, a loser,
not good enough, fat, annoying,
not worthy of love and happiness,
then why do you say it to yourself?
Med öppna ögon
För ett år sedan valde jag att sätta mig själv främst i mitt eget liv.
Det är helt befängt att det tog så lång tid men det är samtidigt den bästa idén jag någonsin haft.
Jag läste igenom alla mina tidigare inlägg och såg mig själv genom helt andra ögon. Jag försökte till och med övertyga mig själv om att jag var lycklig i inläggen, försökte få det att inte verka så illa som det var.
"Vad skulle du göra om han var en sådan som slog dig?"
"Jag skulle slå tillbaka, och sen gå min väg"
"Förstår du inte att han slår dig, bara det att han inte gör det fysiskt?"
Det var nog där någonstans allt vände. Det var där mina ögon öppnades.
Någonstans borde kanske en tanke ha utvecklats?
Innan jag träffade mitt ex hade vi pratat en del på internet. Vi hade också en gemensam vän som jag diskuterade en hel del med kring huruvida vi skulle passa ihop eller inte. Vi träffades, klickade och ja sen är resten historia. Tack och lov idag avslutad historia. Jag har verkligen aldrig mått så dåligt över mig själv som jag gjorde under de knappa två åren.
Ibland skriver jag dagbok för hand, för att få ut tankarna ur kroppen och kunna somna. I en av dessa nerskrifter har jag redogjort för dagarna där innan när det var bestämt att min kompis och killen han bodde med (sedemera exet) och hur exet nästan drog sig ur på grund utav att han inte litade på kvinnor...
Hold that thought, stoppa pressarna och allt vad man säger kring sånt här... Han LITADE INTE PÅ KVINNOR... Det står skrivet så, det var så min kompis sa det (jag vet också att han sa flera gånger att vi inte skulle passa ihop men vem lyssnar på sådant egentligen?)
Borde jag inte, som intelligent kvinna, tänkt efter där? Han litade inte på kvinnor, det kan jag garantera såhär i efterhand också. Han hade så taskig kvinnosyn att jag blir mörkrädd när jag tänker tillbaka på det. Men vad i hela h-vete tänkte jag på när jag fortfarande valde att påbörja ett förhållande med någon jag fått bekräftat inte litade på kvinnor?
För några månader sen åt jag lunch med den här kompisen och vi skrattade gott åt att jag faktiskt inte hade lyssnat. Idag är det ganska roligt, för det har fått mig att bli den jag är, och fått mig att reagera som jag gör i det förhållande jag är i nu men ändå...
Någonstans borde väl en tanke ha utvecklats, som fått mig att åtminstone lämna det där hemska förhållande tidigare än jag gjorde?
Det där med att uppdatera
Det går dåligt att uppdatera känner jag.:P
Mycket kommer väl ifrån att jag har haft ungefär fjorton miljoner saker att göra under våren och sommaren... Spelningar har avlöst varandra och sen har det funnits uppsatser, inlämningsuppgiter och så vidare.. Det har inte funnits plats och tid att tänka på annat än att göra skolgrejer.
Dessutom har jag haft en flytt att tänka på, en flytt som har ändrat mitt liv och kostat mig buttloads of money. Två månadshyror bara försvann för att jag tappade den som bodde hemma hos mig. Jag blev sambo istället, har inte ångrat det beslutet en endaste sekund sen det togs. Han är fantastisk. Det är den här människan jag vill vara med, vill skapa mitt liv och en familj med.
Ett nytt försök igen att uppdatera på någon slags oftare-basis.;)
