Att trampa i samma spår

Dålig bloggare är jag.
Men många gånger är det så att jag inte orkar tänka på min situation, det skulle kännas som om den är alldeles för hopplös då.
Han är fantastisk, oftast. För ett par helger sen gjorde han en resa bara för mig där vi gjorde sådant som jag tycker om men de där ljusglimtarna är små och kommer alldeles för sällan.
Oftast är det bara gnällningar på mig, allt jag gör är fel. Om jag gör något, så skulle jag egentligen ha gjort något annat. Det är aldrig bra nog känns det som.
Jag har upp- och nerperioder. Vissa dagar vill jag inte alls och vissa dagar är allting som vanligt.

Livet är fullt av motsättningar, det är vad man gör med det som är det viktiga.
Kan jag hitta någon annan som älskar mig på ett bättre sätt?

RSS 2.0