Jaha, och jag då?
Blondinbella väntar barn...
Min enda tanke är: Jaha, jag då?
Har en avundsjukhäxa i magen känner jag. Kanske därför inga barn får plats? Inte för att vi har försökt eller så men att ha burit på en längtan i 10 år och konstant få höra "jag vill men inte nu".
Inte för att vi pratar om det särskilt ofta. Han är ju inte heller första långa förhållandet.
Tur att jag inte fått nått för den där längtan under de andra förresten. Ett förhållande kan ta slut, ett äktenskap kan ta slut men ett barn finns kvar för alltid som en koppling mellan.
Ologiska förbannade rädsla
Ju mer jag saknar honom och ju mer ont det gör i hjärtat, desto räddare är jag att han har slutat älska mig och inte orkar vänta på mig de veckor som är kvar.
Jag behöver inte dig tillbaka i mitt liv tack
I morse vaknade jag och kände mig spänd i hela kroppen. Huvudet märkte garanterat av det och det kändes som om jag bara var på ett väldigt dåligt morgonhumör.
Jag drömde om mitt ex i natt. Hur han bara helt plötsligt kom och hälsade på och sa "men jag vill ju bara vara med dig".
I vanliga fall tar jag inte jättehårt på drömmar. Men den mannen. Han har sina sätt att göra sig påmind vid de stunder man ändå tror att man har glömt bort honom. Det kan komma en wordfeudförfrågan eller något liknande. Ofta kommer de också under just de stunder han ploppar upp i huvudet.
Nåja, kommer han tillbaka i fler drömmar är det nog dags att bli nervös.
Jobbet är halvklart. Det är inte jättemånga veckor kvar innan jag får åka hem till min älskade sambo igen. Som jag saknar honom. Idag spontangrät jag bara för att jag tänkte på hur glad jag kommer att vara när jag får se honom till helgen.
För mig är han ren och skär kärlek. 100%, rakt igenom. Jag hoppas på all världens tid tillsammans med honom.
