Jane Doe

Det går längre och längre mellan uppdateringarna här känner jag. Antagligen är det en bra grej. Det betyder att jag inte riktigt har lika mycket att skriva av mig då jag känner att jag måste vara anonym utan jag kan skriva på min vanliga blogg. Som inte heller uppdateras särskilt mycket men ändå.

 

I dagarna här har vi firat årsdag jag och min sambo. När det blir så att vi är på långt avstånd som det är nu så blir det lite speciellt men vi försöker i alla fall prata med varandra varje dag.

 

Det värsta just nu är att jag känner att jag håller på att förvandlas till nått slags monster. Som bara längtar efter barn och att få vara han och jag för alltid. Känns ju lagom normalt och bra. Snarare som om jag skulle skrämma honom till andra sidan jorden om han skulle få höra vad jag tänkte hela tiden. Jag ser barn överallt, gravida överallt..

 

Mycket kan ha med att göra att jag de senaste månaderna både fått frågan om jag är med barn, inte bara en gång utan nästan flera gånger i veckan. Det är ganska tröttsamt att konstant svara att man bara är tjock. Sen har jag faktiskt också fått frågan om det inte är dags för barn snart.. Wtf, den frågan har jag aldrig någonsin fått förut. Det kändes jätteläskigt att tänka sig att det kanske finns andra människor som också tycker att det är dags för barn och familj...