Jane Doe

Jag är så less. Jag är så arg på att någon vågar ta ifrån mig känslan av att sakna mitt hem, där jag bor. Det är i alla fall så det känns.

 

Jag är tillbaka i min hemby och arbetar över vårterminen. Jag kan fatta att min mormor tycker att det är jobbigt att jag inte anser att detta är mitt hem längre men mitt rum finns inte kvar och jag har vare sig bott eller varit skriven här under de senaste fem åren.

 

Det som gör mig så ledsen är att det aldrig är tal om annat än att jag åker "bort" när jag åker tillbaka dit jag bor under loven. Där jag har alla mina vänner. Där jag har min sambo. Det ska alltså vara borta. För mig är det hemma. De ska vara glada för att jag trivs så bra med det liv jag har där. Nu tar de istället ifrån mig möjligheten att längta hem för då är jag ju bara löjlig eftersom jag redan är hemma och alltså längtar bort. 

 

Någonstans har det nog alltid varit så att alla har trott att jag ska studera klart och sedan komma tillbaka till min hemby och stanna för alltid. Något som aldrig har varit mina ambitioner eller planer.

 

Det hade varit kul att få föra någon slags talan eller önskan kring sitt eget liv.

 

Jag kanske är överkänslig. Men jag längtar hem. Hem.. HEM... även fast jag också är hemma.