Jane Doe

I veckan har jag en intervju, en intervju som jag skrev om lite innan. Det handlar om ett jobb som jag inte är helt utbildad för, men ligger ganska mycket inom mitt framtida yrke och jag har nästan all utbildning som behövs för det. Det handlar om något som kan bli väldigt meriterande för mig i framtida arbetssökande och det handlar om något som enbart sträcker sig över våren. Det är alltså inte så länge egentligen men det känns inte helt okej att lämna sambo, vänner och livet jag har bara för att få en bra CV-punkt.

 

Det är här min beslutsångest kommer in. Det jag har fått höra innebär att så länge som inte chefen tycker att jag verkar skum och sådär så är jobbet mitt. Och jag sitter i valet och kvalet kring om jag ska be om jättekonstiga saker bara för att få ett nej så jag slipper välja själv.

 

Mina tankar går mellan att jag inte kan tacka nej för att det är en väldigt bra erfarenhet och möjlighet för mig till att jag absolut inte kan leva utan min sambo i ett halvår. Även om jag kan pendla ganska ofta så handlar det om många tusenlappar i månaden i resekostnader och det är något jag måste räkna in i lönen. Jag kommer ha dubbelt boende, något jag måste räkna in i lönen. Det finns mycket som gör att jag tänker försöka få ut bra mycket pengar ur det här jobbet och allt handlar om hur mycket de är beredda att ge mig.

 

Även om det är meriterande är det inget jag känner att jag vill sälja ut mig för utan att det är värt att göra det i ett halvår för.

'