Jane Doe

Även om jag inte bloggat mer än några dagar känner jag mig redan mer harmonisk och lugn i själen.
Det är skönt att skriva av sig..

Det är inte okej att gnälla om förhållanden. Det är i alla fall den känsla jag har. Att ifall man visar att allt inte är ullegulligt och perfekt så är man dålig. En dålig flickvän, en dålig sambo..

Det är inte okej. Jag vill faktiskt kunna tala om att inte allt funkar som det ska, för det ska det inte. Man måste kunna ta konflikter i ett par, annars fungerar det inte alls.

Jag älskar min sambo. Men han är ett arsel. Ibland. Precis som jag är. Men vi tacklar problemen.. Jag blir arg jäkligt fort och glad minst lika fort. Han blir arg jättefort och är långsur (fruktansvärt irriterande), och det brukar kunna ta ett tag innan vi pratar om problemen. Å andra sidan brukar vi inte bråka om samma saker två gånger då det antagligen mestadels är flytta-ihop-tjafs om sådant där som vi måste kompromissa och anpassa oss till.

Jag har haft sambo förut, inte han. Jag är van att ha det som med förra, och han är van att ha det som när han bodde med sin kompis - dina och mina saker. Jag säger våra om det mesta.. Flyttlådespackningen blev en sådan historia med ditt och mitt och det slutade med att han istället för att packa ner allt packade ner sina saker och lämnade kvar allt mitt.. Han hjälpte mig dock sen, så det är lugnt, ingen ilska där..;)

Slutsats: Ingen är perfekt, det måste vi våga visa.