Jane Doe

Vad är du rädd för?

Jag är rädd för alldeles för många saker.
Mest är jag kanske rädd för att dö ensam. Utan någon som älskar en.

Mitt förra förhållande tog slut efter cirka fem år. Då var jag inte i upplösningstillstånd, inte ens i närheten. Det hade varit på gång ganska länge. Mest på grund utav att han inte ville ha barn. Inte ens nästan, inte någonsin, inte med någon.

Ändå var det en otrolig rädsla för att aldrig någonsin hitta någon igen. Att bli ensam för alltid. Totalt ologisk rädsla, det insåg jag själv. Jag är ung och chansen att hitta någon är egentligen ganska stor, även om det inte blir något längre förhållande.

Från början blev jag "kär" i kärleken. Jag trodde att jag blev intresserad av någon men det höll aldrig i sig. Tack och lov förstod jag också att det bara var något flyktigt för att jag inte ville vara ensam så jag lade den känslan på andra. Det ändrades efter ungefär ett halvt år då jag mötte min nuvarande sambo. Jag behövde knappt prata med min bästa vän eller min mamma innan båda sa: Du är kär.

Jag tänker inte ens säga att jag är säker på att det inte är min rädsla för att vara ensam som gör att jag stannar. Jag tror att till viss del är det viktigt att ha den rädslan där. Att den gör att jag inte flyr vid första bråk, om ni förstår vad jag menar.

Ändå vill jag tro att jag är smartare än så. Jag har trots allt valt att stanna i ett förhållande innan för att jag hoppades att kunna ändra den mannens inställning till barn. Jag vet också att det inte gick och jag vet att han är en väldigt lycklig singel idag. Som passar som det.

När jag vande mig vid att vara ensam och älska mitt liv som singel dök han bara upp. Kanske är det så att det dagen man är nöjd med det man har, är den dagen man ändrar sitt liv.