Ödet
Ett av mina största mål i livet är att skaffa familj och barn. Det är väl kanske till och med det största. Det är något jag alltid har velat.
Men tänk om jag inte passar som familjemänniska? Om jag är en person som borde vara ensam och som inte klarar av att få ett förhållande att fungera? Det börjar mer och mer verka som om det är på det sättet.
Och ändå väljer jag att kämpa för jag har gett upp alldeles för mycket för det här förhållandet för att bara kasta det åt sidan och inte försöka mer.
Du gör rätt som försöker. Bara han inte är dum mot dig, slår dig eller utnyttjar dig. Då borde du fundera på andra alternativ. Men vem har sagt att det är lätt att leva i ett förhållande? Alla tycker vi nog att det är aningen krångligt. Men så länge man älskar varandra är förhållandet värt att kämpa för.
Svar: Det är inte fel att trivas hemma. Jag tycker inte om när det är massa folk omkring mig, därför trivs jag hemma i lugn och ro.
Kram
Svar: Ja, Nordman är bra. Jag har också gillat dem sen jag var liten. På avslutningen i trean (lågstadiet) sjöng jag och en vän "Vandraren". Alla grät. xD
Bra att han behandlar dig väl. Då kan jag vara lugn. Självklart är inte alla människor snälla hela tiden, alla sårar. Men frågar är hur länge man kan stå ut... Ens partner måste ju kunna ge något också.
Kramar
