Jane Doe

Ett tag funderade jag på att göra den där 30-dagars-listan som går runt på olika bloggar. Men jag kom fram till att jag ju inte kan göra den på ett bra sätt eftersom jag är anonym. Lite synd faktiskt.

Är det någon annan som gör den så jag har lite roligt att läsa i alla fall?

Vet ni inte vilken jag menar så kan ni se den hos bloggkommentatorerna.:)

I övrigt går livet sakta framåt. Min sambo börjar vänja sig mer och mer vid tanken på att vara just en sambo så det blir mindre och mindre missförstånd och kaos här hemma. Skönt tycker jag, men det gör ju också att själva tankegången om den här bloggen har försvunnit lite. Det var väl därför jag tyckte att listan skulle vara så bra. Får väl se, jag kanske kan tänka mig att skriva om den så den blir en helt anonym lista för oss som inte vill att alla ska veta vilka vi är.

Det blir tomt och tyst här.
Jag känner så mycket, men det är svårt att sätta ord på tankarna och känslorna.
Huvudet vill åt ena hållet och kroppen åt ett annat.
Men allt ordnar sig till det bättre verkar det som.

Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå när du inte ser på
och genomskinligt grå
blir jag, utan dina andetag.

Min sambo har blivit mer och mer lättirriterad på mig. Jag anser kanske inte detta vara något vidare gott tecken baserat på erfarenheter från gamla förhållanden. När jag började störa mig hur lätt som helst på vad de gjorde, då var avslutet nära och kom aldrig särskilt långt efter.

Nu är jag alltså nervös men har extremt blandade känslor för det. Det skulle vara skönt om det faktiskt tog slut samtidigt som jag faktiskt inte vill leva utan honom.

I alla andra förhållanden har hjärtat velat ut medan huvudet har sagt: nä, men stanna kvar ett tag till. Det går över. I det här är det tvärtom. Huvudet vill ut, men hjärtat vill vara kvar.

Frågan är om vi är för olika. Kan man vara hur olika som helst och ändå lyckas som ett par?